Mårbackapriset 2016

Mårbackapriset 2016 till Ebba Witt-Brattström

»Ebba Witt-Brattström tilldelas Mårbackapriset för sitt arbete i Selma Lagerlöfs anda. Med enträget folkbildande arbete för att försvara högkulturens värde förhåller hon sig samtidigt kritisk till patriarkal genikult. Som litteraturforskare och feminist har Ebba Witt-Brattström i decennier lyft fram kvinnors författarskap och varit drivande i att förändra litteraturhistorien, så att kvinnors livsvillkor och professionalitet belyses på samma sätt som mäns. Likt Selma Lagerlöf är Ebba Witt-Brattström en inspirerande och välbehövlig förebild i svenskt kulturliv.«

Selma Lagerlöf vann kampen mot Kulturmännen
Ett kvinnligt snille tycks alltid väcka Kulturmannens avund och oro över att detroniseras som smakdomare. Ibland hade trycksvärtan knappt hunnit torka i en bok förrän någon av tidens Kulturmän stod parat att undervisa mamsell Lagerlöf i konsten att skriva stor litteratur.
  – Vi vet redan att Selma Lagerlöf förminskats i litteraturhistorien ända in i vår tid, säger professor Ebba Witt-Brattström, som fredag den 3 juni tog emot Mårbackapriset 2016.
    – Hon kallades »sagotant«, »löjtnant Lagerlöfs fula, låghalta och inbundna dotter«, med mera. Vid prisutdelningen kommer hon att tala om Selma Lagerlöf och Kulturmännen och reda ut mysteriet hur Selma Lagerlöf klarade av att strunta i den skur av tillrättavisningar, nedvärderingar och korrigeringar som hon ständigt utsattes för. Dessa värderingar grundlades tidigt, redan efter Gösta Berlings saga.
    – Och ändå lyckades hon skriva, just det, världslitteratur. En Kulturman, som tidigt gjorde författarskapet motigt för Selma Lagerlöf var Carl David af Wirsén, ständig sekreterare i Svenska Akademien.
    – Denne ständigt sure Wirsén, skrev bokförläggare Karl Otto Bonnier till Selma Lagerlöf. I januari 1903, några månader efter att Selma Lagerlöf var klar med Jerusalem II, fick väninnan Valborg Olander en hälsning från Italien:
   – Jag har en stor begåfning, det är inte värdt att krusa med, men min själ är just därför i en ständig hunger och den behöfver allt det stränga arbetets spänning för att vara i ro.   Selma Lagerlöf kämpade hela livet mot Kulturmän i olika roller och i Ebba Witt-Brattströms bok Kulturmannen citeras det berömda talet vid Rösträttskonferensen 1911:
    – Vad vittnar hatet mellan samhällsklasserna? Vad vittnar de dova ropen nerifrån, allt hot om omvälvning? Vad vittnar all klagan från arbetslösa? Vad vittnar utvandringen? Vittnar allt detta att han har lyckats, att han någonsin kan lyckas?

Ebba Witt Brattström och Hilding Bergqvist. Foto: Kjell Sundström.

Vid samma tillfälle överlämnas Selma Lagerlöfsplaketten till Hilding Bergqvist med motiveringen:
»Sitt idoga arbete att renovera och återskapa Arbetarbostaden på Mårbacka, där hans föräldrar en gång bodde«.

Först på Mårbacka fick mamma och pappa det bra
Familjen Bergqvist kom till Mårbacka som statere 1919. Med sex barn flyttade de in i Arbetarbostaden. Stommen var av timmer och klädd med rödfärgad brädfodring. I huset fanns tre lägenheter. Hilding Bergqvist har arbetat intensivt för att återställa föräldrarnas hem. För det får han Selma Lagerlöf-plaketten. Hilding Bergqvists föräldrar hade varit statere på flera gårdar innan de fick plats på Mårbacka. Bönderna runt omkring var avogt inställda till Selma Lagerlöf, eftersom hon erbjöd bättre villkor för de anställda. Enligt Hilding Bergqvist gav hon svar på tal:
    – Inte vet jag vad ni har för anställda, men de som arbetar åt mig, skall ha vad de förtjänar. Tack vare Hilding Bergqvist engagemang och arbete är Arbetarbostaden på Mårbacka i minst lika gott skick som på Selma Lagerlöfs tid.
    – Mamma och pappa sa alltid att de aldrig fick det riktigt bra förrän de kom till Mårbacka, säger Hilding Bergqvist.


För mer information:
Elisabeth Lagerlöf, sekreterare i Mårbackastiftelsen
070-797 42 10
Lena Gynnemo, Mårbackas intendent
0565-310 27, 070 589 74 00