Mårbackapriset 2012
Klicka för att öppna högupplöst bild
Anne Marie Bjerg.
Foto: KM IDÉ.

Klicka för att öppna högupplöst bild
Louise Vinge och Anne Marie Bjerg.
Foto: KM IDÉ.

Klicka på bilderna för att öppna högupplöst bild.
Mårbackapriset 2012 till Anne Marie Bjerg
Mårbackapriset överlämnades i Stallet på Mårbacka
Lördag 9 juni kl. 15.00. Samtidigt överlämnades Selma Lagerlöfsplaketten till Louise Vinge, professor emeritus, Lunds universitet. För det stora vetenskapliga projektet Körkarlen.

"Vara lojal mot texten
och trofast mot författaren
"
Anne Marie Bjerg har översatt många av Sveriges mest namnkunniga författare till danska. Sedan 1983 har hon för Gyldendals räkning nyöversatt 18 böcker av Selma Lagerlöf. I vår har hon arbetat med en text av Kerstin Ekman.
   – Det är svårt, säger Anne Marie Bjerg, som får 2012 års Mårbackapris för sina insatser som översättare.

Översättare bygger broar mellan länder, folk, kulturer och språk. De kan också ses som ett slags fredskämpar som arbetar för förståelse mellan folk, för ökad förståelse för andra länders ekonomiska, sociala, politiska och kulturella system och värderingar.

Det här ställer stora krav på översättares kunskap på en generell nivå om originalets språk, kultur och samhällsliv samt den specialkunskap som varje uppdrag kräver. Dessutom krävs fantasi, inlevelseförmåga, formuleringskonst och diktande talang, men samtidigt får översättaren inte märkas i texten. I så fall har översättaren gjort ett dåligt arbete. Läsaren skall tro att han eller hon läser författarens text, originalet.

Anne Marie Bjerg har varit professionell översättare sedan början av 1970-talet och sett till att drygt ett tiotal av Sveriges mest namnkunniga författare blivit tillgängliga för en dansk publik.

En solig, varm aprildag 2012 på Amager, några veckor efter beskedet om att hon fått 2012 års Mårbackapris, kommenterar Anne Maire Bjerg utmärkelsen:
   – Mårbackapriset gläder mig alldeles särskilt. Det lyfter fram en yrkesgrupp som sällan får höras och synas, ett yrke som förtjänar uppmärksamhet. Men rik blir man inte, även om man har många uppdrag, förklarar Anne Marie Bjerg.

Klaus Rifbjergs stöd
Anne Marie Bjerg är köpenhamnare. Hon fick möjligheter att gå i en bra gymnasieskola i en tid, då det var långt ifrån självklart i en icke-akademisk miljö att barnen att studera vidare efter folkskolan eller realskolan.

Efter studentexamen i Köpenhamn åkte Anne Marie Bjerg till Manchester som barnflicka. Det blev inte någon höjdpunkt i hennes liv, men hon lärde sig mycket, inte minst vardagsengelska och hushållsengelska, men absolut inte akademisk engelska. Det blev Anne Marie Bjerg varse när hon skulle börja läsa språk vid universitet i Köpenhamn. Anne Marie Bjerg trodde att hon kunde engelska, men det tyckte inte lärarna. Ingen anade då att hon några år senare skulle anlitas för att översätta engelsk och amerikansk skönlitteratur till danska.

Jobbet hos Klaus Rifbjerg sökte Anne Marie Bjerg för att kunna klara den dagliga försörjningen.
  – Han dikterade en översättning av en teaterpjäs och jag skulle skriva ut den på maskin. Det var ett engelskt lustspel. En dag ringde telefonen mitt i vårt arbete. Klaus bad mig att på egen hand fortsätta översätta några repliker, berättar Anne Marie Bjerg.

Anne Marie Bjerg blev helt uppslukad av texten. När Klaus Rifbjerg lagt på telefonen, tittade han på hennes text och sa: "Lysande, Ni kan ju översätta stycket färdigt." Hon insåg att översättning inte bara handlade om att finna de rätta orden i lexikon och strikt gå i auktoriteters ledband, utan att översättaren själv måste ta initiativet och mobilisera all fantasi för att omforma berättelsen till en annan publik i en annan kulturell, social och politisk miljö. För första gången väcktes tankar på översättare som ett möjligt yrke.

Lite senare fick hon, med Klaus Rifbjergs hjälp, uppdraget att översätta en engelsk roman för Gyldendals räkning, en berättelse om två engelska soldater som försöker överleva i ett sydasiatiskt land.

Efter två översättningar från engelska, varav den ena Susan Sontags Resa till Hanoi 1969, fick Anne Marie Bjerg förfrågan från Gyldendal om att sig an delar av Per Wästbergs romantrilogi. När hon började med Luftburen visste hon inte mycket om Sverige.

Med en karta framför sig försökte hon följa Per Wästbergs romanfigurer runt i Stockholm samtidigt som hon hade ett finger i ordboken och ett i manuskriptet. I boken skriver Pär Wästberg om "Fåfängans höjder". Till danska kan det översättas som "forfänglighedens höjder" eller "forfänglighedens höjdepunkter", men i den stockholmska verkligheten är det geografi, nämligen ett café med lusthus högt uppe på Södermalms klippor med hänförande utsikt över Gamla Stan och Djurgården.

En miss som Anne Marie Bjerg kommer ihåg när hon översatte "vintergatan" till något snarlikt på danska. Allt för sent förstod hon att det handlade om den välkända galaxen, på danska kallad "maelkevejen".

Närbesläktade, men ändå olika
Svenska och danska språken är närbesläktade, men samma ord kan ha helt olika betydelse och de grammatiska strukturerna är olika. Det är också en allmän föreställning att det skulle vara lätt att översätta från svenska till danska och vice versa. I tidskriften Samvirke skriver Anne Marie Bjerg om konsten att översätta:
  "Jag stöder tit på den opfattelse, att det må vaere nemt at oversaette mellem svensk og dansk, fordi grundstammen af ord er de samme. Men man glemmer, at ords betydelser haenger sammen med den omgivende virkelighed, og den svenske og danske virkelighed er ikke den samme. Politik, historie og natur er forskellige."

Hur de stora sociala och kulturella olikheterna var, blev Anne Marie Bjerg varse när hon besökte Stockholm i början av 1970-talet, för att sedan bli mer eller mindre bofast på Södermalm under tio års tid.

Hon upptäckte relativt snabbt påtagliga skillnader mellan svenskt och danskt samtalsklimat på arbetsplatsen, inte minst tonläge och attityd. Anne Marie Bjerg upplevde att den svenska tonen var mer kommenderande och opersonlig jämfört med den danska mer hövliga, artiga.
  – Jag krympte liksom, som människa. Jag förlorade lite av mitt självförtroende, säger Anne Marie Bjerg, när hon tänker tillbaka på den första tiden i Stockholm. Hon kände sig för första gången i livet som en utlänning, en som var främmande i en miljö som hon egentligen trott var ganska lik den danska.

I Bonniers korridorer mötte hon Theodor Kallifatides, greken som gjort en snabb karriär i det litterära Sverige och blivit redaktör för prestigefyllda BLM. De diskuterade dansk kultur, i synnerhet dansk litteratur. Anne Marie Bjerg fick också skriva några artiklar och recensioner.

Satsade på frilans
Anne Marie Bjerg bosatte sig delvis i Stockholm och ville försörja sig som frilansöversättare.
  – Men under tiden i Stockholm översatte jag inte några böcker från svenska till danska. Min förlagsredaktör tyckte att jag kom för nära det svenska språket samtidigt som jag distanserade mig från det danska eftersom inte dagligen konfronterades med mitt modersmål, säger Anne Marie Bjerg.

Vänsterradikaler engagerade i FIB Kulturfront, som hade en betydelsefull roll på den politiska dagordningen i 70-talets Sverige, träffade Anne Marie Bjerg genom sin vän Sven Lindner, som var författare, kritiker och förlagsredaktör hos Bonniers.

Eftersom Anne Marie Bjerg recenserat Kerstin Ekmans roman Häxringarna i BLM, tyckte FIB:s redaktion att hon också kunde intervjua författarinnan på hemmaplan i Västernorrland. Anne Marie Bjerg hade aldrig i sitt liv sett sådana skogar, tunga, mörka granskogar, och ett sådant storskaligt landskap, långa sträckor utan bebyggelse, folktomt och övergivet, byar med förfallna hus och nedlagda affärer. Anne Marie Bjerg fick också se Höga Kustens dramatiska linjespel mot Bottniska viken och besöka Skuleskogen, som hon skulle bli närmare bekant med, när hon fler år senare översatte Rövarna i Skuleskogen.
  – I Danmark finns inte något liknande. Vi har ett öppet, ofta flackt, ibland kuperat odlingslandskap, med inslag av mer eller mindre planterad skog. Vi har inte någon sådan vildmark, förklarar Anne Marie Bjerg.

Det vildaste i Danmark är nog de jylländska ljunghedarna och det nordjyllänska kustlandskapets gigantiska sanddyner.

Guidningen i det svenska skogslandskapet blev inte bara en för stunden fascinerande upplevelse, utan en professionellt matnyttig erfarenhet, som hon hade stor glädje av när hon flera år senare skulle ge sig i kast med författarskap som Selma Lagerlöfs, och inte minst Kerstin Ekmans.

Hennes vän Sven Lindner var från Västerås och hans föräldrar hade ett sommarhus i Bergslagen. Tillsammans med Anne Marie Bjerg hyrde han ett torp i en liten by, alldeles i närheten av bruks- och stationsorten Ängelsberg, mitt i en gammal bruksmiljö, karaktärisk för det förindustriella Sverige. Anne Marie Bjerg blev gripen av denna mycket speciella miljö:
  – De faluröda timrade husen med vita knutar, de stora sjöarna insprängda mellan skogklädda bergåsar. Den blågröna, skimrande slaggstenen som användes till husgrunder och som vägbeläggning.

Dialekt ett dilemma
En översättare ställs inför många delikata spörsmål. Skall en romantext anpassas till läsarens språkliga, sociala och kulturella miljö, eller ska läsarens förflyttas till en främmande, okänd kontext? Hur översätts exempelvis 1800-talets värmländska ordval och språkdräkt så att den blir begriplig för en utländsk läsekrets?

Anne Marie Bjerg bestämde sig för att använda en tidlös danska, alltså inte någon modern jargong, men inte heller försöka härma gammal stil. Dialekt är ett annat dilemma. I Mårbacka och Kejsarn i Portugallien talar några personer utpräglad värmländsk dialekt. Selma Lagerlöf använder dialekt för att markera sociala skillnader, inte alls nedlåtande, utan för att spegla livets olika förutsättningar. Att översätta dialekt innebär en svår balansgång för en översättare; att vara trogen originalet, men ändå spegla en språklig särart.

Somrarna i trakten kring Ängelsberg gav Anne Marie Bjerg en ovärderlig förförståelse inför utmaningen att översätta Selma Lagerlöfs berättelser. Trots att Anne Marie Bjerg upplevt en bruksmiljö i Västmanland, kände hon ändå att hon levt mitt i Selmaland, sett de miljöer, sociala strukturer, landskap och människotyper som Selma Lagerlöf gestaltat.

Först i raden var den Löwensköldska trilogin:
  – Svensk TV skulle sätta upp en föreställning, och Gyldendals tyckte att det var dags för ny översättning av Selma Lagerlöfs berättelse. I brukmiljön finns begrepp och företeelser som knappast kan översättas, i varje fall inte ordagrant.

Hur översätts brukspatron till danska?
I det danska samhället finns inte några brukspatroner, utan de motsvarar närmast godsherrar med stora jordegendomar, mer lika den skånska adeln än värmländska patroner.
  – Det blir 'brukspatron' helt enkelt, ibland med 'jernvaerksejer'. Och 'bruk' det blir 'bruk', svarar Anne Marie Bjerg.

Stilitiska förebilder
Selma Lagerlöf är inte lika svår att översätta som Kerstin Ekman, vars språk ligger långt från nutidsdanskan. Selma Lagerlöf skrev ett mycket modernt språk, en icke-akademisk och rättfram svenska. Att hon hade de danska författarna H.C Andersen och Henrik Pontoppidan som stilistiska förebilder kan också förklara en del.

Vad bör då vara en översättares tumregel?
  – Att vara lojal mot texten och därmed trofast mot författaren, förklarar Anne Marie Bjerg, som just blivit klar med Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.

/LARS GRÖNKVIST

Att läsa: Bjerg A M. På dansk ved… Et essay om litteraer oversaettelse 2007.
För mer information:
Anette Rhudin, ordförande i Mårbackastiftelsen
070-601 32 77 eller
Elisabeth Lagerlöf, sekreterare i Mårbackastiftelsen
070-797 42 10